Torsdagens inledning av de tre händelserika dagarna av Pori Jazz 2014 efterlämnar ett blandat intryck. Bra är det definitivt, att 4 olika scener tagits i bruk, att Lokkilava i huvudsak ägnas åt jazzbetonad musik, att det är mera ordning och reda, att tidtabeller håller ganska bra osv. Ännu bättre om jazzen helt får ta över Lokkilava.
På huvudscenerna ryms all annan rytmmusik med de stora stjärnorna, vilka drar massorna, som påverkats av mediernas reklam. Dessa stjärnor behövs naturligtvis för att få det att gå ihop ekonomiskt för arrangörerna. En sådan uppdelning av musiken har tydligt skett hos exempelvis Baltic Jazz i Dalsbruk.
På huvudscenerna förekom en hel del intressant musik, som inte kan betecknas som renodlad jazz, men som ändå kunde fånga en jazzdiggares intresse. Till den kategorin hör inte längre Bob Dylan, som nog sett sina bästa dagar för minst 30 år sedan. Med sin skräniga röst kunde han inte längre imponera på samma sätt som i sin ungdoms dagar. Men största favoriten var han likväl – folk trängde sig som packade sillar kring scenen.
Frimärksbilden av Dylans grupp på vardera scensidan gjorde ingen glad, ej heller fotoförbudet. Godkänt får han för den överlånga konserten – fansen fick sitt!
Men det fanns också ljuspunkter. Larry Carltons grupp var kanske den viktigaste. Här var det inte fråga om något gnisselgitarrspel – Carlton använde sig av en naturlig gammaldags gitarrton. en sådan som föraktas i dag av förståsigpåarna. Hans jazziga grepp om skeendet förgyllde hela gruppens spel.
Susanne Vega var en annan trevlig återbekantskap. Med sin dämpade, försiktiga röst förmådde hon intressera publiken. Det var kanske litet överdrivet stillsamt denna gång, men bättre så i tider av skrik och skrän. Motsatsen till Susanne Vega var definitivt Bettye Lavette.
Här var det kraft i både sång och scenakrobatik. men ju längre konserten led, desto bättre accepterade man hennes utstrålning och låtar.
Inledande gruppen Prism med basisten Dave Holland och gitarristen Kevin Eubanks glimrade till ibland, i synnerhet mot slutet av sin konsert.
Publiken var talrik, men städad. Inget överdrivet drickande – alla föreföll att trivas i det vackra vädret. Och som sagts, alla ändringar har lyckats väl. Pori Jazz har nog en framtid att se fram emot.
