Arrangörerna hade fått ihop ett omväxlande program till årets festival. Det var ungdomligt betonat, men den äldre publiken kunde också hitta godbitar. 50000 på plats är inget rekord, men ändå en aktningsvärd siffra, vilket tyder på att man lyckats väl med musikutbudet. Emellertid gjorde vädret sitt bästa för att förstöra det hela – regn och hårda vindar varje dag – och trots den delvis soliga söndagen, var det ändå mycket kyligt i den hårda och kalla vinden.
Torsdagens utbud gick i sångarnas tecken. Robert Cray inledde med sitt bluesbetonade framförande med känslig touch och musikalitet. Mer imponerande än sången var hans gitarrspel – idémässigt en pärla i sig. Mycket njutbart och en av höjdpunkterna under torsdagen.
Bonnie Raitt fortsatte med sin något raspiga men fängslande röst och slidegitarr och visade, att en gammal artist inte behöver vara bortkommen. Steve Winwood var sist i raden som ett slags socker på bottnen. Han är multiinstrumentalist med hammond och gitarrer i bagaget denna gång. Anspråkslös och lugn i sitt sätt vill han inte på något vis verka märkvärdig – ett tecken så gott som något på en kunnig musiker. En annan trevlig gest var, att han bjöd in Bonnie Raitt att spela med i ett par nummer.
På kvällen var det Ted Curson Memorial-konserten på Porin Teatteri till minnet av trumpetisten Cursons 47-åriga medverkan i Pori Jazz. Det blev en värdig hyllning, förmedlad av Pori Big Band och Pori All Stars. Konserten krockade delvis med Steve Winwood, varför det inte var fullsatt från början.
Pori Big Band spelade ett omväxlande set med swing och sydamerikanskt på notställena. Flera unga musiker borgar för att återväxten är tryggad.
Antti Sarpila har skrivit ett omväxlande program av gamla evergreens för fyra blåsare och komp, vilket de turnerar med och redan hunnit framföra 6 gånger på olika orter. Den gode Antti har mer och mer etablerat sig som en duktig arrangör för smågrupper och storband.
Jari Perkiömäki på tenor- och barytonsax, Jukka Eskola på trumpet, Kasperi Sarikoski, trombone och Sarpila på klarinett och sopransax var en mycket duktig blåsargrupp, uppbackade av Zehnia Gimer, piano, Jyrki Kangas, bas och Reiska Laine, trummor. Olli Soikkeli, gitarr kom med mot slutet. En högtidsstund för de äldre fantasterna!
Bäst kommer man ihåg Flight for black Hawk, där solisterna på ett glimrande sätt försökte överträffa varandra.
Söndagen bjöd på ett par höjdpunkter: Iiro Rantalas trio och framförallt Vesa-Matti Loiris över två timmar långa set.
Iiro Rantala är utan tvekan vår främsta jazzpianist i detta nu. Han har en egen, mycket intressant stil, både rytmiskt, melodiskt och harmoniskt . Löpningar som fortsätter från högra till vänstra handen och vice versa. lätt vänsterhandskomp med briljant högerhandsteknik, stora ackord med bägge händer, dynamiskt spel, ja allt.
Hans supertrio med Lars Danielsson på bas och Wolfgang Haffner på trummor kompade följsamt.
Vesa-Matti Loiri var trots allt något av en överraskning. Han kan fortfarande trollbinda en publik på gamla dagar. Hans röst är inte mera ungdomligt klar, men den har andra kvaliteter. Han kan tolka en texts innehåll på sitt eget oefterhärmliga sätt.
Hans band gick inte heller av för hackor. Lenni-Kalle Taipale, piano, Jukka Eskola, Timo Lassy och Antti Rissanen på blåsarsidan visade sig som vanligt på styva linan.
Nästa års festival blir 12-20 juli och 2015 kommer en speciell 50-års jubileumsfestival.
Pori Jazz 18 och 21 juli 2013
Robert Cray Band, Bonnie Raitt, Steve Winwood, Pori Big Band, Pori All Stars, Iiro Rantala Super Trio, Vesa-Matti Loiri All Stars m.fl.