Där finns allt man väntar sej av en lyckad festival. Glada trevliga ortsbor, duktiga arrangörer, många bekanta musiker och trevliga jazzvänner. Musikens (jazzens) urval är stort. Enligt programbladet borde där ha uppträtt ca 195 artister. Räknade även att det var ca. 20 konserter som de flesta bestod av 1 -3 orkestrar. Detta gör det svårt att välja rätt. Men vi trogna lyssnare har våra favoriter vi år efter år vill lyssna på och sen något helt nytt. Allt detta är hemligheten med Baltic Jazz – alla hittar sitt..
Torsdag 7.7 började jag med utekonserten “Opera Meets Jazz”, en magisk upplevelse vid masugnsruinen. Alltså operadelen bestod av Vivo symfoni orkestern med sina fyra solister: Mari Palo, soprano – Essi Luttinen, mezzo-soprano,- Petri Bäckström ,tenor – Riku Pelo, baritone – under ledning av Esa Heikkilä. Opera Big Band under ledning av Antti Sarpila skötte om den jazziga delen. Detta var ett nytt försök att korsa gränser och föra samman människor i kulturens tecken. Vi fick höra de mest älskade ariorna naturligtvis först i operaversion och sen samma i jazz version. Detta försök var nytt och mycket lyckat och publiken jublade och njöt på den soliga och mångsidiga konsertern,
Några exempel jag tyckte bäst om : Mari Palo – O mio babbino caro (Giacomo Puccini) – Obb delen Florence, florence (Antti Sarpila), Petri Bäckström – Lenski’s aria (Pjotr Tchaikovsky) – Obb delen Onegin line ( Antti Sarpila) . Riku Pelo och alla solister – Toreador song ( George Bizet) Obb delen Bull shift ( Antti Sarpila) och många många andra under den två timmar långa konserten.
Efter denna fina konsert var det “Afterr Glow” i Verkstaden. Cirka halva publiken förflyttade sej dit för att lyssna på Marian Petrescu Trio; min och mången annans favorit trio. Deras kunnighet, energi och spelglädje är en upplevelse man inte kan förklara . Det blev också en två timmar lång konsert med många fartfyllde stycken , alltså “Jazz” när den är som bäst. Trion avslutade konserten med en vacker ballad till minne av allas vår vän, Jazzrytmit’s fotografen: Fred Stén. Detta satt jag värde på.
Fredag 8.7. Som Baltic Jazz håller fast vid sina trditioner gör jag det också och åkte till Bjärkas gård för att njuta av “Jazzgolf”.Visst har golfarna och musikerna någonting gemensamt. Båda öppnar spelet och sen blir det swinger och båda försöker övervinna sej själv. Golfarna strävar efter ett fint resultat. För musikerna en nöjd publik. Efter det att tävlingen var över och deltagarna åt middag belönade Marian Petrescu Trio dem med sin jazz . Stämningen var fin som vanligt, då även detta var en tradition för golfarna. Det blev kanske litet lugnare jazz än kvällen förut. Bland annat fick vi höra : Gentle rain – The man I love ( The game I love ) och Where do I go from here.
Sen fick även golfarna önska sina favoritstycken och det var inget problem för trion.
Efter den varma dagen på Golfjazz avslutade jag kvällen med “Women sing the blues” i Verkstan. Tre unga svengiga rock och blues damer med sina band ; Lena & The Slide Brothers, Ingrid Savbrant (Swe) ja Erja Lyytinen.
Av dessa tre damer var det nog Ingrid som tog publiken och hon är känd för sin riviga, och rökiga bluesröst. T.ex. i låtarna :”Everybody have something to hide” och “Never ever trust a man” var hennes röst så övertygande och intensiv att man nästan trodde på vad hon sjöng om. Så efter dessa tre damers konserter var nog örönen låsta av musikens höga volymer. Duktiga damer med fina kunniga musiker i bakgrunden.
